Föreställ dig det här: du sitter bekvämt i ett portugisiskt höghastighetståg med luftkonditionering och åker genom landskap som är så häpnadsväckande vackra att de skulle få en renässansmålare att kasta staffliet i förtvivlan och gråta av glädje. Ditt kaffe ångar självbelåtet i koppen, dina tankar är dina egna och världen är i toppform. Det är en perfekt, fridfull tavla.

Sedan, som en tegelsten genom ett målat glasfönster, börjar "det".

Inte en viskning, inte en artig hostning, utan ett surroundljud från ett husligt drama. En mormor, med lungor som en mistlur och närvaro som en diktator mitt i ett rally, har kapat vagnen med sitt telefonsamtal. Din A2-portugisiska, som vanligtvis är reserverad för att beställa pastéis och be om ursäkt, hamnar plötsligt i fokus. Du är nu, mot din vilja, ett nyckelvittne i den akuta nationella krisen med lille Joãos mag- och tarmbesvär. Är det gas? Är det myteri? Kommer kamomillte att rädda dagen, eller ska vi kalla in det farmaceutiska kavalleriet? Hela vagnen är gisslan i denna kris, fastspänd i en melodramatisk sändning, live på Radio e Televisão pública. Det finns ingen avstängningsknapp, ingen backväxel, bara du som tittar uppåt på den stora killen med tacksamhet.


Du lyckas på något sätt fly till bussen och söker asyl i dess mindre glamorösa, mer dieseldoftande utrymmen. Här, mitt i suset från hydrauliska dörrar, kommer du säkert att finna tystnad.

In kommer Snr. Renato, som ägnar sig åt videosamtal som en apa ägnar sig åt en granat, utan att veta hur den ska användas... vår man ringer sin fru.

Hans uppdrag?

Att lösa de eviga mysterierna med middagen och de exakta koordinaterna för de kalla ölen i hans kylskåp.

Det här borde vara ett femsekunders samtal:

"Vad blir det till middag?"

"Bacalhau."

"Öl?"

"I kylskåpet, din lata b******."

Inte för Snr. Renato, en man som uppenbarligen njuter av ljudet av sina egna tankar, behandlar detta utbyte som en parlamentarisk filibuster. Du vet nu mer om kylskåpets zonindelning än du vet om din egen blodgrupp. Hans frus svar blir kortare, skarpare, vart och ett en liten giljotin. Vid minut tio skriver du mentalt på deras skilsmässopapper.

Åh, men du är en modern själ, kvittrar den imaginära, outhärdligt självbelåtna kritikern inombords. Du har de där snygga brusreducerande hörlurarna. Varför inte bara sätta på dig dem och koppla bort allt?

Kära ljudföroreningens söta syster, tror du att mitt överprissatta, teknikbrorsgodkända öronskydd kan stå upp mot den råa, ofiltrerade kraften hos en portugisisk mormor som analyserar Joãos fiberintag? Dessa hörlurar, som svär på att de kan tysta en Boeing 747, börjar fungera dåligt under den rena soniska kraften hos en tuga-matriark i full gråt. Brusreduceringsalgoritmen får ett raseriutbrott som en offentlig tjänsteman och blinkar med ett felmeddelande:

"Hur vågar du förvänta dig att vi ska arbeta under dessa förhållanden? Vi är självrespektfulla, sofistikerade €80-ljudledare som är utformade för att arbeta i en säker miljö; vi är inte öronmullvadar. Dessa farliga förhållanden är bortom vår räckvidd; ni borde åtalas för brott mot tekniken ... vi går ut"


Det hela väcker en ganska borgerlig fråga: är detta en unikt portugisisk form av akustisk gästfrihet, eller är jag bara en bortskämd idiot som längtar efter en ljudisolerad bubbla? Är hela världen nu en öppen mikrofonkväll för allas tråkiga personliga dramer, eller har jag blivit förbannad med en plats på första parkett till den oskrivna/ofiltrerade teatern i vardagen?

Kanske är det inte bullerstörningar. Kanske är det en gåva. Var annars kan man få en så rik, djupgående och helt gratis studie av det moderna samhället? För priset av en bussbiljett får du en mästarklass i portugisisk familjedynamik, kulinarisk planering och pediatrisk gastroenterologi.

Nästa gång kanske jag bara skippar hörlurarna helt och hållet. Ta ett anteckningsblock. Luta mig in i det. Lille Joãos saga kommer inte att tjuvlyssna på sig själv, och det kommer inte heller Snr. Renatos öljakt. I den här högljudda, kaotiska världen är kanske det verkliga privilegiet att tvingas lyssna.