Eutanasi - ett etiskt minfält

Eutanasi, ett ämne av stor etisk, medicinsk och social betydelse, har varit föremål för intensiv debatt i Portugal under de senaste åren. Denna praxis, som innebär att man avsiktligt avslutar en persons liv för att lindra lidande, har väckt frågor om balansen mellan individens självbestämmande och säkerhet.

Portugals traditionella inställning till eutanasi har starkt påverkats av landets katolska arv, som ser livet som heligt och motsätter sig varje avsiktlig handling för att avsluta det i förtid. Som övertygad kristen delar jag den katolska kyrkans åsikter.

Bibliskt perspektiv

Bibeln nämner inte specifikt självmord, även om den katolska kyrkan lär ut att det är en synd. Den anglikanska kyrkan intar en liknande ståndpunkt. Ärkebiskopen av Canterbury har kallat idén om assisterat döende för "farlig" och antytt att den skulle leda till ett "sluttande plan" där fler människor skulle känna sig tvingade att avsluta sitt liv på medicinsk väg.

Rättsläget i Portugal

Resan mot att legalisera dödshjälp i Portugal har varit omtvistad och präglats av flera lagstiftningsförsök, bakslag och revideringar. Under 2020 och 2021 antog Portugals parlament lagförslag som legaliserade eutanasi för personer som lider av outhärdlig smärta eller obotliga sjukdomar. Lagförslagen möttes dock av motstånd från president Marcelo Rebelo de Sousa, som lade in sitt veto mot lagstiftningen. Presidenten hänvisade till oklara definitioner och behovet av större garantier för att skydda sårbara individer.

Efter vetot fick Portugals författningsdomstol i uppdrag att bedöma lagligheten och grundlagsenligheten i de föreslagna lagarna. Domstolen uttryckte oro över det vaga språk som används i lagstiftningen, särskilt termer som "outhärdligt lidande", och begärde tydligare riktlinjer.

Författningsdomstolen slog dock fast att acceptansen av rätten till liv är nästan universell, och det är en viktig aspekt av domen att PCC inte ansåg att denna rätt utgjorde ett hinder för den föreslagna lagen. Domare João Pedro Caupers förklarade att: "Rätten till liv innebär inte en skyldighet att leva under några omständigheter [och att] de förhållanden under vilka medicinskt assisterad död är rättsligt godtagbar måste vara 'tydliga, förutsägbara och kontrollerbara'. Det är därför lagstiftarens uppgift att definiera sådana villkor på ett sätt som är säkert för alla människor som är involverade i processen".(Detta är en översättning av PCC:sbeslut).

Även om lagen tillåter eutanasi är det också viktigt att notera att detaljerna och genomförandet fortfarande håller på att utarbetas, och att lagens bestämmelser ännu inte har antagits fullt ut. Därför är det inte möjligt att definitivt ange hur många människor som faktiskt har genomgått eutanasi i Portugal enligt den nya lagen.

De flesta juridiska experter anser att eutanasi nu är tillåtet i Portugal, men att ingen läkare skulle vara beredd att ge de nödvändiga läkemedlen.

Dödshjälp är omöjligt att reglera

Det finns så många frågor och utmaningar att det är svårt att veta var man ska börja. I Storbritannien är Dame Esther Rantzen en stark förkämpe för dödshjälp. Hennes egna medicinska problem har lett till att hon vill ha detta alternativ för sig själv och för andra. För två år sedan fick hon sex månader kvar att leva, och hon lever fortfarande (och kämpar). Ett av de grundläggande lagförslagen är att eutanasi ska begränsas till personer som har sex månader eller mindre kvar att leva. Vem kan, med absolut kunskap, bekräfta en livslängd på sex månader? Det finns många andra fall där människor som diagnostiserats med att ha sex månader eller mindre kvar att leva faktiskt har levt mycket längre.

Ändrade regleringar

Storbritannien är det senaste landet som driver denna politik, men precis som i andra länder ändrar politikerna hela tiden målen och urvattnar garantierna. De brittiska politikerna godkände att man gick vidare med frågan om eutanasi. De fick ta del av skyddsåtgärderna, framför allt att det skulle krävas en domare i högsta domstolen för att godkänna en begäran om frivillig dödshjälp. Så snart detta gick till utskottsstadiet ändrades redan detta till en "kommitté" och inte en domare.

I Kanada har dödshjälp, så kallad Medical Assistance in Dying (MAID), varit lagligt tillåtet sedan 2016 och har genomgått vissa ändringar. År 2021 utvidgades rätten till dödshjälp till att omfatta personer som upplever ett outhärdligt lidande på grund av medicinska tillstånd som inte är terminala. Ytterligare ändringar, t.ex. ett eventuellt införande av psykisk sjukdom som enda kriterium, har varit föremål för översyn, men genomförandet har försenats för att ta itu med farhågor och säkerställa lämpliga skyddsåtgärder.

Med andra ord kan det som ursprungligen överenskommits bli föremål för förändringar allteftersom tiden går. När lagen väl har godkänts av den behöriga regeringen betyder det inte att den inte kommer att ändras eller kompletteras.

Andra kritiska frågor

Den fråga som oroar mig mest är frågan om samtycke. Oavsett skyddsåtgärderna kan en person som känner att han eller hon är en börda för sin familj övertygas om, eller övertyga sig själv om, att det skulle vara en lättnad för familjen att avsluta sitt liv. Med all vilja i världen kan de mycket väl övertyga läkare eller psykiatriker om att detta är deras vilja, eftersom det på sätt och vis är det, men det är inte skäl för självmord.

En annan fråga som har tagits upp är att om en läkare ens nämner möjligheten till eutanasi för en patient som har svåra smärtor och en begränsad förväntad livslängd, kan patienten tolka detta som en uppmuntran att överväga denna möjlighet.

Hela frågan om eutanasi är ett moraliskt minfält. Inte bara för den medicinska professionen, utan även för regeringar att lagstifta på ett säkert sätt. Det är nästan omöjligt. Ingen läkare kan med absolut säkerhet förutsäga att någon kommer att dö inom sex månader.

Slutsats

Nio europeiska länder godkände nyligen, på olika villkor, eutanasi. Schweiz godkände dock eutanasi 1942. Förutom i Schweiz är det bara landets egna medborgare som kan använda sig av denna lag i sitt land. Schweiz tar emot patienter från andra länder. Frivillig eutanasi är början på ett sluttande plan som leder till ofrivillig eutanasi och dödande av människor som anses oönskade. Ännu värre är att eutanasi kan bli ett kostnadseffektivt sätt att behandla dödssjuka. Alla människor ska värdesättas, oavsett ålder, kön, ras, religion, social status eller deras potential att uppnå något.

Den här "dörren" borde aldrig ha öppnats, men nu när den är lite öppen kommer den långsamt att bli vidöppen. Det är bara en tidsfråga.

Resident in Portugal for 50 years, publishing and writing about Portugal since 1977. Privileged to have seen, firsthand, Portugal progress from a dictatorship (1974) into a stable democracy. 

Paul Luckman