Idag bjuder jag in dig att följa med mig tillbaka i tiden till detta ikoniska årtionde. Genom att göra det kan jag inte låta bli att känna en känsla av nostalgi för en mycket enklare tid när livet gick i en långsammare takt.

När vår virtuella tidskapsel förflyttar oss till 1980-talet är en av de första sakerna som slår mig med det här årtiondet modet. Axelvaddar, benvärmare, ra-ra-kjolar och syratvättade jeans är återigen högsta mode. Människor är inte rädda för att ta risker i modet; djärva, klara färger verkar finnas överallt. När vi promenerar längs vår 80-talsgata ser vi människor med mulletfrisyrer och överdimensionerade jeansjackor. Jag kan inte låta bli att le åt den rena djärvheten i det hela.

När vi fortsätter att utforska det här årtiondet slås jag återigen av musiken. 1980-talet var en guldålder för musiken, med ikoniska band som Duran Duran, Madonna, Human League och Michael Jackson som dominerade listorna. Jag kan höra ljudet av syntar och elektroniska trummaskiner med upptempoljudet från Bucks Fizz, Dollar och OMD som fyller luften. Jag känner återigen energin och spänningen hos en generation som höll på att bli vuxen.

Men det är inte bara det udda modet och den fantastiska musiken som gjorde 1980-talet så speciellt; det är också kamratskapet och känslan av gemenskap. Människor verkade mer engagerade i varandra. Vi var inte fastklistrade vid våra mobiltelefoner eller försvunna i en värld av sociala medier. Istället var vi ute på gatorna, pratade med varandra, delade erfarenheter och skapade de bästa minnena.

I vårt virtuella återbesök på 1980-talet går vi in i en lokal spelhall. Vi ser grupper av barn som trängs runt videospelmaskinerna, hejar på varandra och försöker slå varandras högsta poäng. Space Invaders, Defender, Galaxian. PacMan- och Asteroid-spel glöder och kvittrar från en rad fristående konsoler placerade i varje tillgängligt hörn.

Krediter: Unsplash; Författare: wesley-tingey;

På väg ut ur arkaden kikar vi fräckt in genom fönstren och ser familjer som sitter samlade runt flimrande katodstråle-TV-skärmar och tittar på sina favoritserier, såpoperor eller filmer, skrattar och skämtar tillsammans. Kommer du ihåg uppståndelsen kring "Vem sköt J.R. Ewing?". Längre bort på vår 80-talsgata dansar till och med människor på gatorna, deras kroppar gungar till den smittsamma rytmen från stora stereoanläggningar.

När vi återvänder till 1980-talets värld kan jag inte låta bli att känna den känsla av oskuld och optimism som verkar saknas i dagens värld. Även om 1980-talet var en tid av stora förändringar och omvälvningar, fanns det också en känsla av hopp och möjligheter som genomsyrade och överträffade allt. Människor trodde på en bättre framtid, på framsteg och innovation. De var villiga att göra uppoffringar för att få saker att hända. 80-talet var inte en tid av nedgång, utan vi ville alla ha en anständig framtid.

Naturligtvis var det inte bara solsken och regnbågar på 1980-talet. Det fanns mörka stunder också. AIDS-krisen, Challenger-katastrofen och Iran-Contra-affären, för att bara nämna några. När vi fortsätter att hylla detta årtionde kan vi bli påminda om de svårigheter och utmaningar som människor ställdes inför, liksom den motståndskraft och styrka som de visade i motgångarna.

Och trots allt är 1980-talet fortfarande en tid av stor kulturell och teknisk innovation. Låt oss titta in i en skivaffär och förundras över utbudet av vinylskivor och kassettband. Vi kan uppskatta den konstnärlighet och det hantverk som låg bakom den här tidens musik. Musikindustrins produkter var verkliga. Det var en påtaglig produkt som man kunde röra vid, lukta på och se. Till och med skivomslagen var ikoniska och är det än i dag. Ljudet av fantastiska rockballader som Foreigner's "Waiting for a Girl like You" och Rio Speedwagon's "Keep on Loving You" fyllde de svagt upplysta gångarna i butiken och deras bestående storhet kan fortfarande få håren att resa sig i nacken på mig. Jag kan inte lyssna på Mike & the Mechanics "Living Years" utan att få tårar i ögonen än i dag, på grund av det gripande budskapet som levereras så vackert i denna mästarklass inom rockballadens konstform.

Samtidigt ser vi i bokhandeln intill rader efter rader av pocketromaner och tidskrifter. Det är en magisk, rik och suggestiv doft som fyller rummet. Det tryckta ordet har fortfarande makt över miljontals läsares sinnen och hjärtan, men under 1980-talet hade vi inga andra sätt att läsa det än en påtaglig, verklig och underbar bok. Det finns något naturligt underbart med en bok; den är för evigt och den är din att vårda.

Jag besöker en datorbutik och ser det senaste inom spjutspetsteknik, de första persondatorerna, tidiga versioner av internet, videospelindustrins födelse och filmer på VHS. Jag blir imponerad av hastigheten och omfattningen av innovationerna under det här decenniet, av den rena djärvheten hos de människor som vågade drömma stort och tänja på gränserna för vad som var möjligt. Allt verkar så primitivt nu, men den största skillnaden är att ingen av oss tog något av det för givet. Allt var nytt, det var spännande och det kändes så otroligt speciellt.

Krediter: Unsplash; Författare: daniel-von-appen;

När vi fortsätter genom våra 80-talsstadsgator kan jag inte låta bli att imponeras av arkitekturen och designen från detta årtionde. Byggnaderna är djärva och futuristiska med snygga linjer och blanka ytor. Bilarna är också eleganta; vissa är lådformade medan andra är mer aerodynamiska. Nymodiga EFi-motorer (Electronic Fuel-injected) spinner iväg medan vackra bilar som Ford Granadas och Vauxhall Senators glider fram på vägarna. Konst och mode är också avantgardistiskt och gränsöverskridande, med konstnärer och designers som använder nya material och tekniker för att producera banbrytande skapelser.

Men det är inte bara de yttre kännetecknen för 1980-talet som gör detta årtionde så speciellt. Det är människorna. Det är känslan av gemenskap och kamratskap som vi känner vart vi än går. Vi ser människor som arbetar tillsammans, skrattar tillsammans och stöttar varandra i vått och torrt. Jag ser en generation som är villig att ta risker, att drömma stort och att börja skapa en bättre framtid för oss alla.

När vi nu förbereder oss för att lämna 1980-talet bakom oss och återvända till nutiden, känner jag en saknad och längtan efter denna enklare, mer oskyldiga tid och efter det underbara folk jag måste lämna bakom mig.

Världen må ha förändrats, tekniken må ha gått framåt, men det finns något tidlöst och bestående i 1980-talets anda. Det var ett decennium av mod och djärvhet, av kreativitet och innovation, av hopp och möjligheter.

Jag är oerhört tacksam över att ha fått chansen att uppleva det ännu en gång, om så bara för ett kort ögonblick som jag kan dela med dig. Jag har inget emot att erkänna hur mycket jag saknar dessa glada dagar. Genom att följa med mig på den här lilla utflykten misstänker jag att du förstår varför det är så.