Utöver den populära legenden om en sjunken stad finns det en rik och detaljerad redogörelse för den atlantiska civilisationen i den andliga filosofin i Ascended Master Teachings, som syftar till att förena forntida visdom med modern förståelse. Den här versionen av berättelsen är mer än bara en saga; det är ett meningsfullt moralspel om ett mäktigt samhälles uppgång och fall, som ger viktiga lärdomar för vår värld.

Gryningen för en stor ras

Enligt den teosofiska uppfattningen var atlantiderna inte bara en enda önation utan en stor och uråldrig mänsklig ras som en gång bebodde en kontinent som var mycket större än någon modern landmassa. Föreställ dig en kontinent som fyllde en betydande del av det vi nu kallar Atlanten, en värld som frodades i miljontals år. Med tiden ledde geologiska förändringar till att denna enorma landmassa bröts sönder i sju stora halvöar och öar innan den försvann helt och hållet.

Atlantiderna var ett långsträckt, vackert och graciöst folk som representerade ett unikt skede i den mänskliga evolutionen. Medan vi idag fokuserar på att utveckla logisk tanke och resonemang, utmärkte sig atlantiderna genom sitt högt utvecklade minne och sina starka psykiska förmågor. Liksom lemurerna, en ännu äldre civilisation, hade de flesta av dem en andlig vision och en stark koppling till sin gudomliga källa, vilket gjorde att de kunde uppfatta en verklighet långt bortom våra fem fysiska sinnen.

En civilisation av under och makt

Atlantiderna nådde en civilisationens höjdpunkt som på vissa sätt överträffade vår egen. Deras prestationer var en direkt återspegling av deras unika andliga och psykiska gåvor. De utvecklade en förunderlig teknologi som inkluderade avancerade energikällor och "luftskepp" till exempel. Deras ingenjörskonst och arkitektur var lika storslagen och kännetecknades av praktfulla, men ändå extravagant dekorerade byggnader.

Enligt den teosofiska läran fördes rester av deras civilisation och kunskap vidare, vilket påverkade skapandet av forntida underverk som pyramiderna i Egypten och Amerika.

Undergången: En varnande berättelse

Enligt de Uppstigna Mästarnas läror var Atlantis undergång inte bara en tragisk geologisk händelse utan det oundvikliga resultatet av ett moraliskt och andligt förfall. Atlanteanerna, särskilt deras härskande klass, blev alltmer "själviska och materialistiska". De började missbruka sin avancerade teknologi och sina kraftfulla psykiska förmågor för personlig vinning och övergick till att utöva "svart magi". Deras dyrkan övergick från ren vördnad för den gudomliga källan inom dem till en korrumperad beundran för deras mentala krafter och idoler.

Denna andliga korruption satte igång en rad katastrofala händelser. Förstörelsen av kontinenten skedde inte som en enda, plötslig översvämning, utan som en lång, utdragen process av successiva geologiska omvälvningar, jordbävningar och översvämningar som sträckte sig över hundratusentals år. Den slutliga, snabba översvämningen av den sista överlevande ön, Poseidonis, omkring 9.600 f.Kr. var helt enkelt den sista akten i en tragedi som pågått länge.

Innan denna ö tyngdes av trycket från den mänskliga skapelsen, varnade den gudomliga hierarkin återigen prästerna och prästinnorna i Ljusets tempel om den kommande katastrofen, flera år innan den inträffade. I likhet med vad som hände vid Lemurias undergång beslöt dessa andliga varelser sinsemellan att bädda in de heliga lågorna, som de hade vaktat och skyddat sedan lemurisk tid, i sina egna hjärtlågor och sedan bära dem till andra delar av jordens yta som skulle klara de kommande förändringarna. På detta sätt återupprättade de nya centra för den heliga elden till välsignelse för framtida civilisationer.

En läxa för den moderna mänskligheten

Oavsett om man accepterar Atlantis existens som ett historiskt faktum eller ser det som en djupgående myt, erbjuder denna berättelse ovärderliga lärdomar för oss idag. Den varnar oss för att tekniska framsteg och enorm makt inte är tillräckligt för att upprätthålla en civilisation om dess folk saknar en moralisk och etisk grund. Atlantidernas misstag var att låta sina otroliga förmågor och kunskaper korrumperas av girighet och fokus på jaget.

Berättelsen om Atlantis lär oss vikten av att leva ett liv som är ägnat åt att gynna hela mänskligheten, inte bara oss själva. Den uppmuntrar oss att se bortom ytan på vår materiella värld och fundera över det andliga och etiska ansvar som följer med framsteg och makt. I en värld full av tekniska underverk fungerar den gamla berättelsen om Atlantis som en tidlös påminnelse om att vårt kollektiva öde är knutet till vår karaktär, våra värderingar och vår vilja att välja en väg av medkänsla framför egenintresse. Det är en lärdom som ekar genom årtusendena och som uppmanar oss att lära av det förflutnas misstag för att bygga en bättre framtid.

Gud välsigne dig!

Morgan Le Fay

LÄNKAR:

De sju heliga veckornas Facebook-grupp:

https://www.facebook.com/groups/415653719961044/

Morgan Le Fays Facebook-profil:

https://www.facebook.com/profile.php?id=100010612684714

Morgan Le Fays YouTube-kanal:

http://www.youtube.com/@MorganLeFay1000

De sju heliga veckornas Instagram:

https://www.instagram.com/thesevensacredweeks/

VÄGEN TILL DEN GYLLENE TIDSÅLDERN

De gyllene tidsåldrarna är cykler av djup andlig upplysning i mänsklighetens historia, präglade av fred, skönhet och harmoni. Under dessa tider upphöjer kärlek och gudomliga dygder mänskligheten och väcker den gudomliga gnistan inom varje individ. Ljusets tempel, änglar och uppstigna varelser vandrar bland oss och ger oss en känsla av lycka, och lidande och oenighet försvinner. Historiskt sett har stora civilisationer blomstrat under dessa glansdagar under upplysta ledare. Materialismen ledde dock till andlig nedgång och katastrof. Idag står mänskligheten på randen till en ny guldålder, där det gudomliga medvetandet kan återupptäckas. Tempel och dygder kommer att återfödas och avslöja vår sanna inre natur. Detta uppvaknande kommer att vägleda oss mot harmoni, andlig tillfredsställelse och en förnyad kontakt med det gudomliga inom oss.

DET FÖRLORADE LANDET LEMURIEN

Lemuria var en mycket avancerad och andlig forntida landmassa i Stilla havet, som tros ha varit den mänskliga civilisationens vagga. Invånarna var kända för sina magnifika upplysningstempel och utnyttjade den heliga eldens kraft, som höll de gudomliga dygderna och kopplingen till den gudomliga källan vid liv. De samverkade med uppstigna mästare och änglaväsen och levde i ett tillstånd av nåd och andlig harmoni som påminde om Edens lustgård. När civilisationen gick under på grund av negativa influenser bevarades den heliga kunskapen och flyttades till säkrare platser, vilket gav upphov till senare civilisationer som Atlantis. Lemurias arv inspirerar oss att återknyta till vårt inre ljus och våra dygder och påminner oss om mänsklighetens cykel av uppgång, fall och förnyelse - och uppmuntrar till fred, harmoni och andligt uppvaknande i dag.

ATLANTIS UPPGÅNG OCH FALL

Berättelsen om Atlantis, bortom legenden om en sjunken stad, är detaljerad i de Uppstigna Mästarnas andliga läror. Den beskriver en en gång stor civilisation som blomstrade på en vidsträckt kontinent i Atlanten, känd för avancerad teknologi, arkitektur och andlig insikt. Med tiden ledde moralisk och andlig nedgång till deras undergång, som präglades av maktmissbruk och miljökatastrofer och kulminerade i Poseidonis undergång omkring 9 600 f.Kr. Legenden fungerar som en moralisk läxa och betonar att tekniska framsteg inte är tillräckliga utan en stark etisk grund. Den uppmanar den moderna mänskligheten att prioritera integritet, medkänsla, moraliska värderingar och andlig medvetenhet, och varnar för att girighet och själviskhet kan leda till att en civilisation går under.