Det är en av mina favoritaktiviteter i kustområdet mellan fastigheten MiratecArts Galeria Costa och Atlanten – den plats jag kallar ”världens ände”, eftersom det inte finns någon landmassa därifrån och fram till Antarktis. Jag borde göra det oftare. Gå. Tänka på ”oändligheten och bortom”, utan begränsningar. Det är givande.

Jag älskar den här delen av världen som jag bestämde mig för att kalla mitt hem för 15 år sedan. Det är otroligt hur tiden flyger iväg. Om man lägger till dessa vuxenår till dem jag tillbringade här som barn, har jag bott lika länge på den bergiga ön som i mitt födelseland. Det finns val vi gör i livet som vi först många år senare inser var rätt. Det här valet var som att vinna ett överraskningspris. Jag lyckades vara med mina föräldrar under deras sista år och bygga upp ett livsprojekt som för mig först kommer att ta slut när jag själv inte längre finns här. Det är givande.

Augusti är semestermånad för många. För mig är det en tid för städning, för förändring, för att planera något annorlunda och även för att skapa nästa års kultur- och konstprogram. Det är arbete.

Att anlända till Azorerna mitt i en månad präglad av turistkaos, sol och hus fulla av utvandrare är aldrig en bra förberedelse för det som väntar. Dimman, diset, korna med sitt ”muu”, de tomma husen och blixtarna som drar undan gardinerna och blottar den blå himlen – allt detta dyker upp när man minst anar det. Ett sådant scenario går inte att hitta på. Naturen är den vackraste duken som ständigt förnyar sig själv. Varför skulle inte vi göra detsamma? Det är häftigt.

Varje dag pratar jag med andra konstnärer. Oavsett om de är talanger från ön, regionen eller från andra håll. Vi drömmer, ifrågasätter, skapar, planerar, tänker, älskar… för det är en passion som bara kan uttryckas genom det vi gör. Skrivande, tecknande, musik, dans, teater, film, skulptur, fantasi. Det är berikande.

Det spelar ingen roll vart i världen jag beger mig. Det finns alltid sämre och bättre platser. Men jag älskar den här trakten, även med sina övergivna stigar eller de som förstörts av den senaste stormen. Jag har alltid hört att det inte finns någon plats som hemmet. Jag håller med. Och det här är mitt hem. Från den lilla orten Mirateca, i socknen Candelária, i kommunen Madalena, på ön Pico, Azorerna, Portugal. Det är den bästa vråen i mitt paradis. Tänk om allt fungerade omkring oss. Det vore en utopi!

av Terry Costa (konstnärlig ledare, producent, kulturagent)

Foto: Terry Costa av Luís Godinho, på MiratecArts Galeria Costa