Kampanjen inleds i städer i norra Portugal och kommer att spridas över hela landet, och fackförbunden varnar för att löneskillnader på upp till 500 euro jämfört med offentliganställda orsakar hög personalomsättning.

Arbetstagare från Portugals privata institutioner för social solidaritet (IPSS) kommer att inleda en "kampvecka" på måndag och kräva en löneökning på 150 euro i månaden fram till 2026, erkännande av karriären och en 35-timmars arbetsvecka. Kampanjen inleds i norr, i Braga, Porto, Aveiro och Viana do Castelo, för att sedan utvidgas söderut till Coimbra, Santarém och Algarve.

Enligt Ana Rodrigues från Commerce Workers' Union syftar rörelsen till att öka medvetenheten om "den kroniska undervärderingen" av IPSS-anställda, som ofta tjänar nära minimilönen. Tusentals anställda förväntas delta genom arbetsplatsmöten och offentliga demonstrationer.

Rodrigues betonade att regeringen måste "erkänna och värdesätta" dessa viktiga arbetare och noterade att de flesta är mellan 50 och 55 år gamla och att många lever under fattigdomsgränsen. Kampanjens viktigaste krav omfattar löneökningar, kortare arbetsveckor och bättre karriärmöjligheter för personal inom social- och hälsovård samt stödpersonal.

Sjuksköterskor är bland de mest drabbade. Rui Marroni, från det portugisiska sjuksköterskeförbundet, säger att trots de senaste löneökningarna inom den offentliga hälso- och sjukvårdssektorn tjänar IPSS-sjuksköterskorna fortfarande cirka 500 euro mindre, vilket leder till "hög omsättning och demotivation". Han varnade för att dåliga villkor undergräver vårdkvaliteten på anläggningar som vårdhem och enheter för långtidsvård.

Pedro Faria, från fackförbundet Health, Solidarity and Social Security Workers' Union, noterade liknande skillnader för högre teknisk personal. Nyanställda inom IPSS tjänar ca 1 150 euro, medan lönerna i den offentliga sektorn för samma befattningar förväntas uppgå till 1 610 euro 2026.

Fackföreningsledarna hävdar att utan meningsfulla reformer och rättvisa löner riskerar IPSS-institutionerna att förlora kvalificerad personal, vilket äventyrar de viktiga social- och hälsovårdstjänster som de tillhandahåller över hela landet.