Nya invasiva arter utgör ett potentiellt hot mot pollinerare i Storbritannien, enligt Royal Entomological Society, samtidigt som en ny utredning granskar potentiella invasiva arter och de därmed förknippade riskerna för vår ekologi.

Undersökningen, som initierats av den partöverskridande parlamentariska gruppen för bin, pollinatörer och ryggradslösa djur, fokuserar i hög grad på att bekämpa invasiva arter och nya sjukdomar, vilka nu erkänns som de främsta orsakerna till insektsnedgången i Storbritannien.

På global nivå visar en färsk analys av invasiva arters påverkan på flera insektsordningar att dessa arter minskar insektsbestånden med 31 %, uppger RES, som anordnar Insect Week.

Bland dessa invasiva arter ingår den asiatiska bålgetingen, harlekinnyckelpigan och himalayabalsam.

Undersökningen syftar till att ta reda på vilka potentiellt invasiva insekter som sannolikt kommer att frodas i Storbritannien inom en snar framtid, främst på grund av klimatförändringar och stigande temperaturer, samt att ge rekommendationer till regeringen om hur den kan förbättra sina biosäkerhetsåtgärder när det gäller invasiva arter.

”Det finns en hel rad insekter som anses vara invasiva, men när det gäller trädgårdar finns det insekter som livnär sig på andra insekter och som fyller verkligen viktiga funktioner inom dessa viktiga trädgårdssystem”, säger professor Helen Roy, tidigare ordförande för RES och forskare vid UK Centre for Ecology and Hydrology.

Vilka är då de invasiva arterna man bör hålla utkik efter, och hur kan man upptäcka dem?

Asiatisk (gulbenad) bålgeting

Ett mycket aggressivt rovdjur från Asien som utgör ett allvarligt hot mot inhemska pollinatörer, särskilt honungsbin. Den har knallgula ben och är en ”varningsart” i Storbritannien.

”Den utgör ett hot eftersom den livnär sig på en mängd olika vilda pollinerande insekter, däribland blomflugor och små solitärbin”, förklarar Roy.

”Den är känd för att äta honungsbin och har ett beteende som kallas ’hawking’, där den cirklar runt en bikupa och fångar upp arbetarbin när de kommer ut ur kupan.”

Även om den dras till trädgårdar som lockar till sig binvänliga växter, bör människor fortsätta med sin naturvänliga trädgårdsskötsel, råder Roy, och rapportera eventuella observationer till varningssystemet för främmande arter, så att bon kan avlägsnas.

Källa: PA;

Harlekinnyckelpiga

Denna nyckelpiga infördes i ett antal länder som ett biologiskt bekämpningsmedel. ”Den infördes aldrig avsiktligt i Storbritannien, men den är en stark flygare och är mycket duktig på att lifta med varor som frukt, men också i bilar, tåg och båtar”, förklarar Roy.

”Det är ett rovdjur med en mycket bred kost, så den äter andra insekter som är viktiga i våra trädgårdar, däribland andra nyckelpigaarter, blomflugor och guldögonsländor. Den kan förändra balansen mellan dessa insekter som fyller så viktiga funktioner i våra trädgårdar, såsom pollinering och skadedjursbekämpning.”

Den observerades första gången 2004 och finns nu i hela England, Wales och de södra delarna av Skottland.

”När den väl hade kommit hit fanns det ingenting vi kunde göra”, reflekterar Roy. ”Anledningen till att vi kan vidta åtgärder mot den gulbenta bålgetingen är att alla individer återvänder till boet på natten, så att hela boet kan avlägsnas, medan harlekinnyckelpigorna bara är utspridda över hela landsbygden.”

Argentinsk myra

”Invasiva myror anländer i en aldrig tidigare skådad takt över hela världen”, varnar Roy.

”Argentinska myror är en myrart som har observerats i London, men vad vi ser nu är att det finns ett samband med klimatförändringarna. Vissa av dessa arter skulle annars inte ha kunnat etablera sig i vårt brittiska klimat, men nu när klimatet blir varmare ser vi att fler av dem kan trivas. Den kan nu överleva vintern utomhus i London.

”De är vad vi kallar ekosystemingenjörer, så de kommer visserligen att förorena miljön men de äter också stora mängder av andra ryggradslösa djur, som bladlöss och små insekter. De är mycket allätare.”

Källa: PA;

Invasiv trädgårdsmyra (Lasius neglectus)

Denna myra bildar enorma ”superkolonier” och kan konkurrera ut inhemska djur, inklusive andra insekter. Den odlar bladlöss på träd, vilket i sin tur kan påverka andra insekter som livnär sig på bladlössen men som också kan vara pollinerare, såsom blomflugor.

Kolonierna består av flera samverkande bon och hundratusentals drottningar. Den är en mycket framgångsrik födosamlare som samlar honungsdagg från en rad olika insekter och utnyttjar andra resurser såsom växtnektar.

”Den använder till och med krukväxter som boplats och letar efter föda över hela trädgården. Det är inga stora myror, och det är just det som är problemet med dessa invasiva arter. De kan vara ganska förrädiska eftersom de är små och svåra att identifiera”, säger Roy. ”De äter och lämnar spår som andra kan följa.”

Himalayabalsam

Denna invasiva växt producerar mycket söt nektar som lockar bort bin från inhemska vildblommor, vilket gör att de inte pollineras. Växten sprider sig sedan snabbt och tränger undan mångfaldiga inhemska livsmiljöer.

”Nya studier visar att Himalaya-balsam verkligen påverkar den typ av ekosystem som förekommer längs vattendrag och kan till exempel orsaka problem för insekter som lever i jorden”, säger Roy. ”Den kan öka erosionen av flodbankarna.”