Kvinnan som står stilla och kvinnan som flyter med strömmen

Varje morgon promenerar jag längs Tejo. Vissa dagar är floden silverglänsande och spegelblank, som polerat glas som sträcker sig mot Lissabons stränder. Andra dagar är den mörk och orolig, formad av vind, tidvatten och väder. I solskenet skimrar den av ljus. Under en storm blir den nästan svart. Båtar glider tyst fram vid Alcochete-piren. Vasco da Gama-bron sträcker sig över floden mot öster, medan den röda bågen på 25 de Abril-bron och den imponerande vita statyn av Kristus Konungen i fjärran vakar över staden.

Floden är aldrig densamma. Och ändå är den alltid sig själv.

När jag har betraktat den under de senaste åren har jag ofta kommit att tänka på en rad av den portugisiske poeten Fernando Pessoa, skriven genom hans herde-poet Alberto Caeiro. Han skrev att Tejo leder ut i världen. När jag nu står vid dess strand undrar jag ibland om floder också leder oss tillbaka till oss själva.

Kanske är det därför jag fann mig själv tänka på Tejo medan jag reflekterade över ett kreativt samarbete som inleddes mer än tio år efter att jag först stiftade bekantskap med den svenska konstnären Ingela Johanssons verk. Långt innan det fanns en roman fanns det en målning.

När vi bodde i Malaysia köpte min man och jag ett av Ingelas verk: en kvinna i röd klänning som står framför Singapores silhuett. Åratal senare skaffade vi ett till, en ensam kvinna som står framför en enorm orange sol. Båda målningarna talade till något som jag ännu inte helt kunde sätta ord på. Båda utforskade kvinnor som stod på tröskeln mellan det liv de hade levt och det liv som tyst kallade på dem.

När jag äntligen hade färdigställt min roman, *The Red Silk Dress*, skickade jag ett förhandsexemplar till Ingela och frågade om hon kunde tänka sig att skriva ett omdöme. Förutom att hon skrev ett innerligt omdöme hände något oväntat. Boken berörde henne djupt, och vi började diskutera ett konstnärligt och litterärt samarbete. Istället för att illustrera scener ur romanen tog Ingela fasta på sju känslomässiga vändpunkter i berättelsen, och tillsammans skapade vi *RED: Seven Emotional Thresholds*, en samling målningar inspirerade av den förvandlingsresa som min romanhuvudperson, Claudette, genomgår.

Det var först senare som hon berättade för mig att hon hade målat samlingen vid Klarälven, den flod som rinner nära hennes hem i Sverige. Kanske är det då inte så konstigt att floder tycktes strömma tyst i bakgrunden av hela samarbetet.

Varje målning fångar ett ögonblick då något förändras. Inte dramatiskt, men målmedvetet.

”Vattnet rörde vid något djupare, instinktivt, levande, och hennes kropp började minnas det som livet hade lärt henne att glömma.” Natalie Turner

Av alla sju var det två som tilltalade mig mest. Den första var Sovereign in Red. En kvinna står upprätt vid vattnet, stadigt förankrad och självbehärskad. Det finns styrka i hennes hållning och en säkerhet i hennes närvaro. När jag såg den för första gången kände jag igen något bekant. Den talade om egenskaper som jag har förlitat mig på under stora delar av mitt liv: självständighet, mod, motståndskraft och viljan att börja om.

Den andra var *The Living Current*. Inspirerad av en scen i *The Red Silk Dress* där Claudette försiktigt kliver ner i Kambodjas ”Floden med de tusen lingorna”, skildrar den en kvinna nedsänkt i vattnet, klädd i rött, som överlämnar sig åt strömmen.

”Floden med de tusen lingorna” är en verklig plats. Dolda i den kambodjanska djungeln ligger forntida ristningar under det strömmande vattnet – symboler förknippade med kreativitet, fruktbarhet, livskraft och förnyelse. I romanen kliver Claudette ner i vattnet med den tysta vetskapen om att något inom henne redan har börjat förändras.

I Ingelas målning är all försiktighet borta. Kvinnan testar inte vattnet. Hon har redan gått i det. Hon motstår inte strömmen. Hon låter den omfamna henne.

När det var dags att välja en tavla ur samlingen att behålla själv var jag kluven. ”Sovereign in Red” talade till kvinnan som står där: stark, klar, samlad. ”The Living Current” talade till kvinnan som flyter: sensuell, instinktiv, levande. Länge trodde jag att styrka var den egenskap jag beundrade mest. Ändå var det ”The Living Current” som jag valde.

Det finns något uråldrigt och djupt kvinnligt i den, som om kvinnan kliver in i mer än bara vatten. Hon ger efter för intuitionen, för begäret, för livet självt. Målningen känns levande. Den andas. Kanske valde jag den för att den avslöjade något jag fortfarande höll på att lära mig. Det finns perioder i livet som kräver att vi står fast. Och det finns perioder som kräver att vi litar på strömmen.

”Stående på fast mark återfick hon sanningen om vem hon var.” Natalie Turner

När jag nu går längs Tejo-floden märker jag att jag ofta tänker på den skillnaden. Floden reagerar på vad dagen än för med sig. Ljus, väder, vind och tidvatten rör sig över dess yta och förändrar dess utseende fullständigt. Ändå förblir den på något sätt sig själv. Kanske gör vi det också. Ju äldre jag blir, desto mer misstänker jag att förvandling inte handlar om att bli någon annan. Det handlar om att bli mer fullt ut den vi redan är.

Idag har samarbetet med Ingela vuxit bortom själva boken. Målningarna har blivit en del av Red Silk-salonger, samtal, tryck och utställningar. Människor står framför dem och börjar prata om sina egna liv, sina egna trösklar, sina egna ögonblick av förvandling.

Det känns passande. För konst, när den är som bäst, berättar inte bara en historia för oss. Den hjälper oss att känna igen vår egen.

Och kanske är det just det som både Tejo och The Living Current fortsätter att lära mig.

Vissa trösklar kräver styrka. Andra kräver mjukhet. Vissa att stå fast. Andra att flyta med.

------------För att se RED-kollektionen, läsa mer om samarbetet och anmäla intresse för framtida Red Silk-salonger, besök: www.theredsilkdress.com

Om Natalie:

Natalie Turner är en brittisk författare bosatt i Lissabon. Hennes debutroman, The Red Silk Dress, utforskar identitet och längtan. Hon arbetar även internationellt som ledarskapsrådgivare och är grundare av Women Who Lead.