Att delta i vinskörden är ett tillfälle att uppleva Portugal på riktigt – att arbeta tillsammans med proffs, lära sig traditionella metoder och njuta av maten och kulturen som hör samman med dem.

Ljudet av rop och tutande bryter tystnaden i den lilla bergsstaden Folgosa, djupt inne i Dourodalen. Flaket på en öppen jeep är fyllt med dammiga, glada skördare, redo för en kall öl på den lokala baren efter en lång dag på fälten. Vi är ungefär 30 personer – vänner, familj, anställda och jag – som hjälper till med slutspurten av druvskörden för Casa da Réssa, en liten, terroir-fokuserad producent i Douro som strävar efter att lyfta fram gamla vinstockar och regionens traditionella karaktär. Företaget grundades av Alexandre Dias, och vinframställningen leds av Paulo Nunes. Detta ”garagevin” tillverkas av druvor från cirka 25 hektar tidigare övergivna vingårdar på Douros terrasserade sluttningar.

Bildkälla: Tillhandahållen bild; Författare: Karina Janø;

Och det blev en upplevelse jag inte kommer att glömma i första taget. För mig är mat och kultur oupplösligt förbundna, och ett av de bästa sätten att fördjupa sig i ett land är att lära sig om dess kök och råvaror. Portugal har en extremt lång historia av vinodling, som sträcker sig långt tillbaka i tiden – över 2 000 år, och kanske ännu längre. Arkeologiska fynd visar på rester av vinrankor i Portugal redan under den kalkolitiska perioden (ca 3350–2250 f.Kr.).

Bildkälla: Tillhandahållen bild; Författare: Karina Janø;

Det betyder dock inte nödvändigtvis att man tillverkade vin redan då. Tydliga bevis på vinproduktion dyker upp omkring 600-talet f.Kr., i samband med feniciska bosättningar kring platser som Lissabon/Almada samt floddalarna vid Tejo och Sado.

Skördens sista dag

Dagen börjar i solsken, med torrt gräs under fötterna och rader av vinrankor som sträcker sig nedanför oss. I fjärran ritar floden Douro en blå linje mellan ett enormt lapptäcke av åkrar. Här uppe har Dias köpt några av dalens mest värdefulla skiften, där vissa vinstockar är upp till 120 år gamla. Vi befinner oss så högt över floden att området har sitt eget mikroklimat: det är varmare här, och druvorna och väderförhållandena övervakas noggrant.

Bildkälla: Tillhandahållen bild; Författare: Karina Janø;

Vi skär av fylliga, mörklila druvklasar från 50 år gamla vinstockar – för stora för att rymmas i våra händer, och alltid lockande i den intensiva hettan. Druvorna samlas i tunga korgar och fyller snabbt jeeparna. ”Den första och den sista dagen av skörden är de bästa”, säger Dias och blickar ut över landskapet.

Bildkälla: Tillhandahållen bild; Författare: Karina Janø;

Skördetiden, eller ”vindimas” som den kallas på portugisiska, är inte bara jordbrukssäsongen, utan också en social tradition och en hyllning till relationen mellan människor, mark och vin. Den utgör kulmen på ett års arbete i vingården. Traditionellt äger skörden rum från sensommaren till tidig höst, även om den exakta tidpunkten varierar från år till år beroende på druvsort, väder och mognad.

Bildkälla: Tillhandahållen bild; Författare: Karina Janø;

I Douro pågår skörden till exempel vanligtvis från augusti till oktober. Här är terrängen otroligt brant, så historiskt sett var man tvungen att bära ut druvorna ur vingårdarna, och skörden var ett enormt gemensamt arbete. Familjer, grannar och säsongsarbetare samlades i vingårdarna för att hjälpa till, och detta är fortfarande en viktig del av traditionen, särskilt i svår terräng som i Douro. Dessutom måste skörden ske snabbt så snart druvorna är mogna, vilket understryker behovet av många händer på plats.

En skördefest

Efter skörden följer vi druvorna till adegan, vineriet, där vi på ett litet transportband sorterar bort de dåliga druvorna, små kvistar och liknande från de goda.

Bildkälla: Tillhandahållen bild; Författare: Karina Janø;

Stämningen är på topp och samtalen är livliga. Alla hjälper till, och den stora öppna tanken fylls sakta med druvor.

Bildkälla: Tillhandahållen bild; Författare: Karina Janø;

Vid middagstid festar vi vid långa bord där Dias vin flödar fritt från etikettlösa flaskor under spaljéer av knotiga vinstockar ovanför oss. Maten är traditionell och riklig; köttet steks på ett stort spett ute framför huset och serveras på bruna lerkärl. Det är en scen som hämtad ur en lantbruksdröm, med belysning över borden och berättelser som utbyts runt dem, musik och dans långt in på natten. Jag ser glada ansikten, inte minst Dias, som kan se fram emot att buteljera ett års arbete som har resulterat i 6 500 kg druvor, som snart ska fyllas på i tankar, fat och så småningom flaskor.

Men just nu är det dags att krossa druvorna som väntar i den stora tanken i vineriet. För detta lägger vi armarna i varandra för att stödja varandra medan vi stampar i takt och sjunger traditionella sånger, när våra fötter träffar den kladdiga, tjocka druvgröten under oss – allt en del av traditionen. Detta kallas pisa da uva, bokstavligen ”druvstampning”. Innan de moderna mekaniska pressarna fanns var fottrampning ett effektivt sätt att krossa druvorna samtidigt som man var relativt skonsam mot kärnorna, och det gjordes i rader eller grupper, i takt och ibland med sång. Därför har ett traditionellt band dykt upp för att stötta oss i detta, klädda i folkdräkter och skapar en livfull stämning. Snart dansar alla när natten faller.

Källa: Tillhandahållen bild; Författare: Karina Janø;

Druvorna har nu förvandlats till saft eller ”mosto” och jäsningen börjar: Jästsvamparna omvandlar druvsockret till alkohol, vilket så småningom ger upphov till vin. Detta tillför vindimas en symbolisk dimension: skörden är övergången mellan arbetet i vingården och det nya vinets tillkomst. Därför är vindimas också ett ögonblick av lättnad och förväntan, en hyllning till att ha klarat ännu en odlingssäsong. Skörden avgör en stor del av årets vinproduktion och hade därför, och har fortfarande, stor ekonomisk betydelse för producenter, familjer och samhällen.

Källa: Tillhandahållen bild; Författare: Karina Janø;

Många portugisiska städer har utvecklat formella ”Festas das Vindimas” kring denna tradition, och du bör hålla utkik efter några i ditt område, eftersom det är en underbar upplevelse. Och jag tror att detsamma gäller för vin som för mat: man kan smaka på den möda, passion och kärlek som lagts ner i det – och det gäller verkligen vinerna från Casa da Réssa.

Ange The Portugal News som din föredragna nyhetskälla på Google

GoogleLägg till som föredragen källa på Google