Lagstiftningen fastställer tre karriärgrader: biträdande tandläkare, rådgivande tandläkare och senior rådgivande tandläkare. Inträde i karriärvägen sker på graden biträdande tandläkare (allmänläkarnivå), och karriärutvecklingen är beroende av att man erhåller specialistcertifiering, helst inom offentlig tandvård eller sjukhusodontologi.

För att uppnå graden rådgivande tandläkare krävs sex års aktiv yrkesutövning som biträdande tandläkare eller att man innehar specialistcertifiering. För graden senior rådgivande tandläkare krävs fyra års aktiv yrkesutövning som rådgivande tandläkare samt specialistcertifiering, helst inom folkhälsotandvård eller sjukhustandvård.

Lagstiftningen, som förra veckan utfärdades av republikens president efter enhälligt godkännande av Republikens församling, föreskriver att dessa yrkesutövare ska integreras i tandvårdstjänsterna vid de lokala hälsoenheterna (ULS).

På grund av avsaknaden av en specifik karriärväg har de flesta av de cirka 150 tandläkare som arbetar inom den offentliga sektorn anställts av de lokala hälsoenheterna (ULS) som oberoende uppdragstagare. Samtidigt placeras de övriga i allmänna karriärkategorier, såsom den för seniortekniker.

Tandläkare som för närvarande är i tjänst, oavsett om de befinner sig i karriärvägen för seniortekniker eller motsvarande roller, kommer att integreras i kategorin ”assistenttandläkare” inom den särskilda karriärstrukturen för tandläkare; denna integration ska formaliseras inom tre månader genom ett gemensamt beslut utfärdat av de regeringsrepresentanter som ansvarar för hälsa, finans och offentlig förvaltning.

Befattningar och ersättning kommer att fastställas genom kollektivavtal, med hänsyn till karriärvägens särart, den särskilda tekniska och vetenskapliga expertis som krävs inom tandvården och de specifika arbetsuppgifterna för varje kategori, samt ”behovet av att attrahera och behålla yrkesverksamma inom den nationella hälso- och sjukvården (SNS)”, enligt den publicerade texten.

Enligt lagstiftningen gäller incitamentssystemet för geografisk rörlighet till underförsörjda områden, som ursprungligen gällde läkare, även tandläkare inom den särskilda karriärvägen.

När lagen antogs i parlamentet hyllade det portugisiska tandläkarförbundet (OMD) integreringen av dessa yrkesutövare i den nationella hälso- och sjukvården (SNS) som ett ”avgörande steg framåt” för att höja tandvårdens status.

Vid den tidpunkten varnade förbundet för att åtgärdens faktiska effekt skulle bero på hur den genomfördes, och dess ordförande drog slutsatsen att ”den verkliga framgången för denna lag kommer att mätas utifrån förmågan att placera fler tandläkare inom SNS, behålla dem över hela landet och säkerställa en starkare och mer tillgänglig offentlig tandvård för det portugisiska folket.”