Att teckna en prenumeration på nätet kan ta knappt mer än några klick, men att säga upp den kan ibland visa sig vara betydligt svårare.

Det är den erfarenhet som en läsare i Estepona beskriver, som kontaktade Euro Weekly News efter att ha upptäckt att han inte kunde stoppa de månatliga betalningarna till en engelskspråkig tidning i Spanien.

Enligt Euro Weekly News hade mannen tidigare försett tidningen med en artikel av allmänt intresse, utan att begära ersättning, och artikeln hade rönt stor uppmärksamhet.

När han senare kontaktade samma tidning med en annan artikel fick han beskedet att han först måste teckna en tre månaders online-provperiod innan tidningen skulle överväga att publicera den.

Trots att han vanligtvis läste tidningens kostnadsfria tryckta utgåva och inte var särskilt intresserad av digitala nyheter gick han med på detta, i tron att prenumerationen skulle upphöra efter provperioden.

Så blev det inte.

Provperiodens slut

De tre månaderna gick, följda av en fjärde och femte månad, och prenumerationsavgiften fortsatte att dras från hans bankkonto.

Vid den sjätte månaden bestämde han sig för att nu var det nog och kontaktade tidningen för att begära att prenumerationen skulle sägas upp och att de återkommande betalningarna skulle stoppas.

Enligt läsaren fick han beskedet att personalen inte kunde göra mycket för att lösa situationen, medan avgifterna fortsatte att dras.

Han vände sig därefter till sin bank för att få hjälp, men fick svaret att det förmodligen inte fanns något som kunde göras för att förhindra betalningarna – ett svar som många konsumenter känner igen.

Det alternativ som erbjöds var enligt uppgift att byta ut bankkortet, eventuellt på kundens bekostnad.

Detta väcker en mer övergripande fråga om återkommande betalningar: när en kund tydligt har sagt att han inte längre vill ha en tjänst, hur stor kontroll bör han då ha över de pengar som dras från hans eget konto?

Uppsägning av avtal

Konsumentorganisationer har länge påpekat att det är två olika saker att stoppa en betalning och att säga upp ett abonnemang på laglig väg.

En kund bör därför lämna in en uppsägningsbegäran tydligt och skriftligt samt spara bevis på när den lämnades in.

Euro Weekly News hävdar dock att konsumenter fortfarande kan hamna i kläm mellan företaget som tar emot betalningen och banken som hanterar den.

Denna fråga är inte begränsad till tidningar, eftersom streamingtjänster, gym, appar, molnlagring, skrivarabonnemang och andra återkommande tjänster alla kan använda liknande upplägg, särskilt när introduktionspriser automatiskt övergår till abonnemang till fullt pris.

Vissa företag gör uppsägningen särskilt besvärlig genom att kräva att kunderna ringer istället för att bara klicka på en knapp online, medan andra använder chattbottar, erbjudanden för att behålla kunderna eller långdragna uppsägningsprocesser som kan avskräcka människor från att fullfölja processen.

Denna typ av utformning har blivit känd som en ”roach motel”-strategi, som gör det enkelt att registrera sig, men medvetet svårare att avsluta abonnemanget.

EU-regler

De europeiska konsumentskyddsreglerna har redan börjat ta itu med vissa av dessa metoder.

De nya EU-reglerna ger i allmänhet konsumenterna en ångerfrist på 14 dagar för många avtal som ingås online eller på distans, och de kräver också att företagen tillhandahåller en online-ångerfunktion under den tidsperioden.

Tyskland införde 2022 en onlineknapp för uppsägning av vissa löpande avtal, medan Frankrike också har infört ett förenklat uppsägningssystem.

Dessutom har Spanien infört skyddsåtgärder för vissa abonnemangsavtal, som kräver att företag som erbjuder tidsbegränsade abonnemang som förnyas automatiskt måste varna kunderna innan nästa debitering sker och tillhandahålla ett direkt sätt att säga upp abonnemanget.

Dessa åtgärder innebär dock inte nödvändigtvis att konsumenterna kan säga upp varje återkommande abonnemang med ett enda klick när de vill.

Konsumentorganisationer har verkat för ett starkare skydd på EU-nivå, bland annat enklare uppsägning av tjänster som förnyas automatiskt.

Den europeiska konsumentorganisationen BEUC har krävt att konsumenterna ska kunna säga upp automatiskt förnyade abonnemang med rimlig uppsägningstid, tillsammans med ett tydligt uppsägningsalternativ.

Tjänsteekonomin

Fallet i Estepona belyser en allt vanligare frustration över prenumerationsekonomin.

En kund kan teckna sig för ett rabatterat introduktionserbjudande, bara för att upptäcka att priset höjs automatiskt när kampanjperioden löper ut. I andra fall kan uppsägningsfrister, uppsägningstider eller komplicerade förfaranden göra det förvånansvärt enkelt att fortsätta betala för något man inte längre vill ha.

Samma problem kan uppstå med gymmedlemskap, appar för barn, programvara, lagringsutrymme online, biltjänster och andra produkter som faktureras återkommande.

För konsumenter kan det vara avgörande att spara bevis på de ursprungliga villkoren, uppsägningsbegäranden och efterföljande betalningar om en tvist uppstår.

Även om det inte nödvändigtvis innebär att det underliggande avtalet upphör när man stoppar en kortbetalning, bör konsumenter inte utgå från att återkommande avgifter måste fortsätta på obestämd tid.

För läsaren från Estepona började upplevelsen med ett försök att dela en berättelse som han ansåg vara av allmänt intresse, men den slutade med en kamp för att sluta betala för en tjänst som han säger att han aldrig hade för avsikt att behålla efter provperioden.