”Vetenskapen lämnar inget utrymme för tvivel: planeten befinner sig i okända farvatten, och dessa farvatten blir allt varmare. Världen befinner sig i farozonen för extremväder.” Han har rätt: vi står inför ännu större problem än vi trodde när det gäller klimatet.
Zeke Hausfather, en ledande amerikansk klimatforskare, varnar för att 2027 nästan säkert kommer att bli det varmaste året någonsin. Det kommer, enligt honom, att bli ”en klimatisk tidsmaskin som tillfälligt driver upp de globala medeltemperaturerna till nivåer som normalt inte förväntas förrän i slutet av 2030-talet.” (Lägg märke till ordet ”tillfälligt”. Vi återkommer till det.)
Medeltemperaturer
FN:s miljöprogram (UNEP), med säte i Nairobi, rapporterade att den långsiktiga uppvärmningen kommer att nå minst +1,8 grader Celsius över den globala medeltemperaturen före industrialiseringen, även om det inte finns ”några positiva effekter” vid temperaturer över +1,5 °C. (Vi har redan legat strax under den nivån – +1,44 °C till +1,6 °C – under de senaste tre åren.)
Och i Storbritannien utfärdade miljöminister Angela Eagle den typ av varning som den brittiska allmänheten inte har hört sedan andra världskriget: ”Om ni har ett förråd med lite mat som kan hålla er vid liv ett tag innan räddningstjänsten hinner fram till er, kommer ni att ha det mycket bättre än om ni inte har det.”
Det är bättre än det gamla normala, när ingen i en makt- eller inflytelserik position sa någonting alls om risken för en accelererad uppvärmning, men det erkänner fortfarande inte hur allvarlig vår fara är. Vissa av de offentliga personerna förstår inte ens risken. Andra (däribland de flesta forskare) vet om den eller åtminstone anar den, men ”vill inte skrämma upp folk”.
Det är en befogad oro, eftersom människor ofta reagerar negativt på dåliga nyheter. De förnekar problemet och vägrar att agera, eller så hävdar de att det redan är för sent (och vägrar att agera). ”Inte inför barnen” har blivit standardhållningen hos dem som faktiskt förstår farans omfattning, men det har inte gett goda resultat. Det är dags att tala klarspråk.
Uppvärmningsprocessen
Redan på 1980-talet, när forskarna först gjorde klimatförändringarna till en prioriterad fråga, oroade de sig egentligen bara för att överskottet av koldioxid långsamt ackumulerades i atmosfären. Senare lade de till metan och vissa spårgaser på listan över bovar, men de föreställde sig fortfarande uppvärmningsprocessen som långsam och stadig: ”linjär”, som de skulle säga.
Denna linjära, mycket förutsägbara uppvärmning är fortfarande ett stort problem, och det är mycket svårt att stoppa den om civilisationens huvudsakliga energikälla är fossila bränslen. Men forskarna studerade också intensivt tidigare klimatförändringar och insåg att förändringarna i det förflutna ofta var mycket plötsliga och inte alls tillfälliga. ”Icke-linjär”, som de uttryckte det.
Det handlar inte om det ena eller det andra uppvärmningsmönstret; det är båda, som verkar på olika sätt. De 44 miljarder ton koldioxid som vi släpper ut i luften varje år gör att den globala medeltemperaturen stiger stadigt med ungefär en tiondel av en grad Celsius vart femte år. Den ”icke-linjära” uppvärmningsvågen som inträffade 2023 ledde till en temperaturökning på tre tiondelar av en grad på ett år.
Källa: envato elements; Författare: EwaStudio;
Den linjära uppvärmningen ackumuleras, och då och då utlöser den uppvärmningen någon icke-linjär händelse. Det tog ett år att ta reda på vad som utlöste uppgången 2023: förändringar i en varm havsström som orsakade ytterligare förändringar i molntäcket på låg höjd över havet. Men poängen är att a) vi inte kunde förutsäga det och b) det inte gick tillbaka igen när det El Niño-fenomenet upphörde.
Och här är vi igen. Denna El Niño, precis som den förra, är bara en reaktion på den uppvärmning vi har orsakat. Ja, den är ”den största på 500 eller tusen år” (Hausfather igen), men det beror bara på att vi har gjort hela planeten varmare.
Kommer denna extra dos av uppvärmning att utlösa ytterligare ett stort ”icke-linjärt” hopp i planetens temperatur? Ingen vet egentligen, men det är dumt eller mycket vårdslöst (välj själv) av oss att agera som om det inte skulle kunna hända igen den här gången. Vi är fast på den uppåtgående rulltrappan, och vi måste stoppa uppvärmningen nu.
Det kan vi inte göra just nu enbart genom att minska våra utsläpp. Det är absolut nödvändigt på lång sikt, men det går alldeles för långsamt för att undvika en eventuellt katastrofal uppvärmning på kort sikt. Det enda som kan ge oss en snabb nedkylning är ”geoengineering”: olika tekniker för att reflektera en del av det inkommande solljuset som värmer upp planeten.
Teknikerna finns i princip. De måste omsättas i praktiken.
Gwynne Dyers nya bok heter ”Intervention Earth: Life-Saving Ideas from the World’s Climate Engineers”. Den tidigare boken, ”The Shortest History of War”, finns också fortfarande att köpa.








Follow us on social media