Men jag undrar, hur många av oss använder denna vackra årstid till att erbjuda oss själva något som vi så gärna ger till andra? En gåva i form av en nystart.

Jag pratade nyligen med en vän som sa något som verkligen stannade kvar hos mig. Hon sa: "Jag skulle aldrig tala till någon annan på samma sätt som jag talar till mig själv." Och jag tänkte, hur sant det är för så många av oss. Vi är så snabba med att trösta en vän som har det svårt, att säga till dem att deras misstag inte definierar dem, att de är värda kärlek och lycka. Men när det gäller oss själva kan vi vara helt skoningslösa.

Bagage som vi bär på

Vi bär runt på våra gamla berättelser som ett tungt bagage. "Jag är inte tillräckligt bra", "Jag klantar alltid till det", "Jag förtjänar inte bra saker". Vi drar med oss dessa berättelser vart vi än går, ofta utan att ens inse hur mycket vikt vi bär på. Och det sorgligaste är att vi ofta har burit på dem så länge att vi inte ens längre ifrågasätter om de är sanna. Vi accepterar dem helt enkelt som fakta, som om de vore skrivna i sten, som om de inte går att ändra på.

Men de kan ändras. Det är det som är hela poängen.

Det är det här som påsken påminner oss om, att uppståndelse är möjlig. Att det som känns dött och färdigt kan blomma ut igen. Det är aldrig för sent för förnyelse. Påskberättelsen är inte bara något som hände för tvåtusen år sedan. Det är en inbjudan till var och en av oss att tro att oavsett hur mörkt det har varit, så är en ny gryning alltid möjlig.

Berättelsen om påsken är i slutändan en berättelse om radikal, villkorslös kärlek. En kärlek som ser alla våra brister och misslyckanden och säger: "Du är fortfarande värdig. Du är fortfarande älskad. Du betyder fortfarande något. Och om vi verkligen tror på den kärleken är det kanske dags att äntligen vända den kärleken inåt och visa oss själva samma barmhärtighet som vi så gärna visar alla andra.

Självmedkänsla är inte självförglömmelse. Det är inte att komma med ursäkter eller låta sig själv slippa undan. Det är helt enkelt att välja att behandla sig själv med samma vänlighet som man skulle visa någon man bryr sig mycket om. Det är att säga: "Jag är människa, jag har kämpat, jag har gjort misstag och jag förtjänar fortfarande nåd. Författaren Kristin Neff, som har ägnat en stor del av sin karriär åt att studera självmedkänsla, beskriver det som tre enkla saker. Att vara snäll mot sig själv snarare än hårt dömande. Att erkänna att lidande och kamp är en del av den gemensamma mänskliga upplevelsen. Och att tillåta sig själv att leva med smärtsamma känslor snarare än att skjuta bort dem. Det låter så enkelt, och ändå är det för så många av oss det svåraste i världen.

Lita på processen

Jag tänker på hur naturen beter sig vid påsktid. Träden tillbringar inte vintern med att kritisera sig själva för att de förlorar sina löv. Påskliljorna ber inte om ursäkt för att det tar så lång tid innan de dyker upp. De litar helt enkelt på processen, och när tiden är mogen blommar de. Det finns en tyst men kraftfull lärdom i detta för oss alla.

Ibland måste vi ge oss själva tillåtelse att vara i våra livs vinter ett tag, i vetskap om att våren kommer igen. Läkning är sällan linjär. Tillväxt är sällan snyggt.

Så i påsk, vid sidan av chokladäggen och familjesammankomsterna, vill jag bjuda in dig att ge dig själv den mest meningsfulla gåvan av alla. Tillstånd att släppa taget om den gamla berättelsen, att börja om på nytt och att resa dig.

Tänk på den berättelse du har burit på om dig själv. Är den verkligen sann? Tjänar den dig? Eller är det helt enkelt ett gammalt, utslitet manus som du har vuxit ifrån? För här är sanningen. Du är inte ditt värsta ögonblick. Du är inte ditt största misslyckande. Du är inte de otrevliga saker som en gång sades till dig, eller de gånger du inte blev den du ville vara.

Du är någon som har överlevt vartenda svårt kapitel i ditt liv hittills. Varenda ett. Och här är du, fortfarande stående, fortfarande försöker du, fortfarande dyker du upp. Det förtjänar inte kritik. Det förtjänar att firas.

Må du denna påsk tala till dig själv med samma ömhet som du skulle visa en kär vän. Och må du komma ihåg att samma kärlek som är kärnan i den här säsongen, gränslös, ovillkorlig och oändligt förnyande, är avsedd för dig också.

Jag önskar dig en påsk fylld av kärlek, förnyelse och mer ödmjukhet mot dig själv.

Med kärlek, Sally Heart