Efter flera år då utbudet ökat långt under landets behov har ökad byggverksamhet blivit en av de viktigaste lösningarna på bostadskrisen. Men det finns en del av denna ekvation som vi talar mycket mindre om. Att bygga mer innebär inte nödvändigtvis att man kan bygga billigare.

De senaste siffrorna från INE hjälper oss att förstå problemet. Byggkostnaderna för nya bostäder ökade med 6,8 % i juli jämfört med samma period föregående år. Materialkostnaderna steg med 6,3 %, och arbetskraftskostnaderna ökade med 7,3 %. För vissa material har prisökningarna varit ännu mer betydande, till exempel för koppartråd, PVC-rör och bitumen. Ännu mer anmärkningsvärt är att inget av de material som ingår i indexet uppvisade någon minskning jämfört med samma period föregående år.

Detta bör tvinga oss att bredda diskussionen om bostäder. Det är relativt enkelt att hävda att vi behöver få ut fler bostäder på marknaden. Det är däremot mycket svårare att förstå till vilket pris dessa bostäder faktiskt kan bli tillgängliga för familjerna.

Ett nytt hem tar form långt innan byggandet påbörjas. Det finns kostnader för mark, projekt, tillstånd, infrastruktur, finansiering, material, arbetskraft, beskattning och risker förknippade med de år som kan gå mellan förvärvet av marken och försäljningen av det första bostaden. Om flera av dessa kostnader fortsätter att stiga finns det en gräns för vad vi kan förvänta oss att det slutliga priset ska bli.

Detta innebär inte att vi måste acceptera att bostadspriserna oundvikligen måste fortsätta att stiga. Det innebär att inse att en verklig politik för överkomliga bostäder inte enbart kan inriktas på försäljningspriset eller köparens ekonomiska kapacitet. Den måste också inriktas på kostnaden för att producera bostäder, och här anser jag att vi saknar en industrialisering av byggsektorn i Portugal, vilket jag redan har nämnt i flera tidigare artiklar.

Vi måste bygga mer, men också hitta sätt att bygga bättre, snabbare och med större förutsägbarhet. Detta innebär effektivare tillståndsprocesser, större tillgång till byggklar mark, adekvat infrastruktur, utbildning av arbetskraften samt ökad användning av industrialiserade processer och ny byggteknik. Det handlar också om att minska osäkerheten, eftersom tid också har en kostnad och oundvikligen slutar med att ingå i slutpriset.

Det finns också en annan viktig fråga. Portugal förbereder sig för att satsa miljarder euro på att öka utbudet av allmännyttiga och prisvärda bostäder. Denna investering är nödvändig, men staten och kommunerna köper byggtjänster på samma marknad som de privata aktörerna. De använder liknande material, anlitar samma företag och behöver samma arbetskraft. Om branschens produktionskapacitet inte ökar kan ökade investeringar också innebära ett större tryck på redan knappa resurser.

Därför borde vi kanske sluta mäta bostadspolitiken enbart utifrån antalet annonserade eller godkända bostäder. Vi måste också följa upp hur mycket det kostar att producera varje bostad och hur lång tid det tar att få ut den på marknaden.

Portugal behöver utan tvekan ett större utbud. Men om vi vill att detta utbud verkligen ska vara överkomligt för portugisiska inkomster måste vi titta på hela kedjan som leder fram till att en bostad byggs. Annars riskerar vi att bygga fler bostäder utan att kunna lösa den fråga som verkligen betyder något för familjerna: till vilket pris?

Ange The Portugal News som din föredragna nyhetskälla på Google

GoogleLägg till som föredragen källa på Google