I ”Democracy Report 2026” placerades landet dock – för första gången – på en bevakningslista för eventuella tendenser till autokratisering, tillsammans med länder som Bulgarien, Cypern och Vanuatu.

Som Executive Digest har påpekat visar inkluderingen i denna grupp att Portugal, enligt de statistiska modellerna, redan har tillryggalagt ungefär tre fjärdedelar av vägen mot att officiellt betraktas som ett land som upplever ett demokratiskt bakslag.

Det politiska landskapet

Portugals resultat varierar inom de olika dimensioner som undersöks av den internationella databasen. I Electoral Democracy Index, som fokuserar på valtransparens och politisk konkurrenskraft, klarar sig landet mycket bra och hamnar på 23:e plats.

Däremot försämras landets position inom andra viktiga aspekter av institutionell kvalitet: landet faller till 33:e plats i den liberala kategorin – som bedömer kontrollen av den verkställande makten och rättsstatsprincipen – och till 37:e plats i den deliberativa kategorin, medan det uppnår sina sämsta placeringar i den egalitära kategorin (61:a) och den deltagandebaserade (62:a).

Rapporten innehåller ett forskningsavsnitt om situationen i Portugal, utarbetat av Tiago Fernandes från Iscte och Sara Pina från Universidade Lusófona, som kopplar samman förändringarna i det politiska landskapet med Chegas snabba popularitetsökning.

Denna analys redogör för partiets valmässiga utveckling, från valet av en parlamentsledamot 2019 till de 60 mandat som vanns i parlamentsvalet i maj 2025, vilket gjorde Chega till den näst största gruppen i Republikens församling och därmed till den officiella oppositionsledaren mot Demokratiska alliansen.

Studien undersöker också hur partiets stödbas har utvidgats bortom dess ursprungliga anhängare och vunnit stöd från medelklassen, kvinnor och väljargrupper i södra delen av landet som tidigare har varit knutna till vänstern.

Partisystemet

Författarna ser denna omstrukturering av partisystemet som en faktor som har lett till ökad politisk polarisering och till uppkomsten av en pro-autokratisk mobilisering.

Denna utveckling återspeglar allmänhetens ifrågasättande av de grundläggande principerna om rättsstatsprincipen och medborgerliga friheter. Samtidigt har den deliberativa delen av den politiska debatten minskat, vilket visar att eliten är mindre villig än tidigare att ta hänsyn till motsatta argument.

Studien pekar också på trycket på center-höger att bilda en regeringsmajoritet som kan ändra konstitutionen och nämner specifika fall av lagstiftningsmässig konvergens, såsom ändringen av medborgarskapslagen i april 2026.

Institutionell motståndskraft

Trots vissa svagheter konstaterar V-Dem-rapporten att den portugisiska demokratin fortfarande har en betydande institutionell motståndskraft.

Det sammanlagda representativa inflytandet från PSD och PS, som tillsammans utgör mer än hälften av väljarkåren, utgör fortfarande en stabil grund för partisystemet, eftersom de båda ledande partierna har uteslutit en konstitutionell reform från sina omedelbara mål.

Samtidigt ses vitaliteten i föreningslivet, fackföreningsrörelsens verksamhet och det växande antalet demonstrationer till försvar för de demokratiska institutionerna som krafter som motverkar riskerna för en försämring och upprätthåller landets balans mellan dessa risker och det civila samhällets förmåga att reagera.