Tekniken är redan förvånansvärt långt framme. Moderna fordon kan kombinera satellitpositionering, digitala kartor och kameror som kan avläsa vägskyltar, medan programvara kan minska motoreffekten eller justera farthållaren när hastighetsbegränsningen ändras.

Det som däremot inte finns är ett EU-förslag om att använda satelliter för att fjärrstyra bilisternas hastighet.

Rapporter som antyder att Bryssel förbereder ett sådant system går betydligt längre än de åtgärder som för närvarande finns på plats.

Sedan juli 2024 måste alla nya bilar som säljs inom EU vara utrustade med Intelligent Speed Assistance (ISA). Systemet känner av den gällande hastighetsbegränsningen och varnar föraren när den överskrids.

Vissa versioner kan göra fortkörning mer märkbar genom att öka motståndet mot gaspedalen eller minska effekten, men det viktiga är att föraren behåller kontrollen och kan åsidosätta systemet.

Tekniken finns, men den är inte perfekt

Att ta nästa steg och fastställa hastighetsbegränsningar som är omöjliga att överskrida skulle utgöra en betydligt större utmaning.

Ett problem är noggrannheten. Hastighetsbegränsningar kan variera beroende på körfält, tid på dygnet, vägarbeten, väder eller fordonstyp. GPS kan ibland placera en bil på en angränsande väg, medan kameror kan missa en skylt eller felaktigt tolka en skylt avsedd för en avfart.

Forskning utförd av den brittiska biltestorganisationen Thatcham Research visade på märkbara skillnader i hur noggrant dagens ISA-system känner igen hastighetsbegränsningar i verklig trafik.

Till och med det fordon som presterade bäst i testerna identifierade korrekt cirka 90 % av de enskilda förändringarna i hastighetsbegränsningarna. Det kan räcka för att varna föraren, men att fysiskt hindra en bil från att accelerera på grundval av felaktig information är en annan sak.

Det finns också frågan om integritet.

Ett system som automatiskt kan beivra eller rapportera fortkörning skulle potentiellt inneha detaljerad information om var ett fordon har kört och hur det har körts. Det väcker frågor om vem som skulle ha tillgång till uppgifterna, hur en fortkörningsöverträdelse skulle verifieras och hur bilister skulle kunna bestrida felaktigheter.

Kan det bli verklighet så småningom?

Det finns redan exempel på mer avancerad hastighetskontrollteknik som används under kontrollerade förhållanden.

I London har man testat system på bussar som använder geografiskt definierade hastighetsbegränsningar, medan New York City har infört aktivt Intelligent Speed Assistance i kommunala fordon. I stället för att bromsa fordonet förhindrar systemet ytterligare acceleration när den inställda gränsen nås, även om en nödmanöverfunktion fortfarande finns tillgänglig.

För vanliga europeiska bilister skulle varje steg från att bistå förarna till att faktiskt upprätthålla hastighetsbegränsningarna kräva en betydande politisk och rättslig förändring.

För närvarande finns tekniken i nya europeiska bilar till för att ge råd snarare än att övervaka personen bakom ratten.

Men i takt med att bilarna blir allt mer uppkopplade och automatiserade kan frågan så småningom handla mindre om huruvida ett fordon kan hindra föraren från att köra för fort och mer om huruvida regeringarna beslutar att det bör göra det.