Vi talar om teknikkapplöpningen mellan USA, Kina och Europa som om allt enbart berodde på innovationsförmågan. Men det finns en verklighet som är mycket mindre synlig och, kanske just därför, mycket viktigare. Ingen av dessa tekniker skulle existera utan kritiska råvaror.

En nyligen publicerad studie från forskare vid NOVA FCT varnar just för detta problem: Europa är fortfarande starkt beroende av importerade råvaror för att tillverka många av de avancerade material som ligger till grund för den digitala ekonomin och energiomställningen. Ännu viktigare är att forskarna hävdar att lösningen inte bara ligger i att utvinna nya resurser, utan också i att utveckla alternativa material som minskar detta beroende och stärker Europas tekniska självständighet. Detta är en insikt som förtjänar mycket mer uppmärksamhet än den vanligtvis får.

Under de senaste månaderna har jag flera gånger skrivit om de stora investeringar som är på väg till Portugal. Datacenter, artificiell intelligens, grönt vätgas, undervattenskablar, avancerad industri och rymdteknik är nu en del av landets nya ekonomiska berättelse. Men det finns en fråga som vi sällan ställer.

Varifrån kommer de material som gör allt detta möjligt?

Utan sällsynta jordartsmetaller, litium, grafit, kobolt eller andra strategiska material finns det inga batterier, vindkraftverk, halvledare, satelliter eller servrar för artificiell intelligens. Och så länge Europa förblir beroende av försörjningskedjor som är koncentrerade till ett fåtal länder kommer det också att förbli sårbart för geopolitiska spänningar, handelsrestriktioner eller störningar i leveranserna.

Kanske är det därför som nästa stora ekonomiska kapplöpning inte bara handlar om artificiell intelligens. Den kommer också att handla om förmågan att garantera tillgång till de material som driver denna intelligens.

Portugal kan ha en betydande möjlighet här. Inte bara tack vare sina mineralresurser, utan framför allt tack vare sin vetenskapliga kapacitet, sina universitet, forskningscentrum och möjligheten att delta i utvecklingen av nya material och nya tekniska lösningar. Innovation kommer inte längre bara att handla om slutprodukten. Den kommer också att handla om hur vi ersätter kritiska råvaror, återvinner material och minskar strategiska beroenden. Detta är en tyst men genomgripande förändring.

Under många år mättes konkurrenskraften i termer av energi- eller arbetskraftskostnader. Idag börjar den också mätas utifrån förmågan att garantera tillgång till strategiska resurser och omvandla vetenskaplig kunskap till ekonomiska fördelar.

Kanske är detta en av de nyheter som inte hamnar på förstasidorna eftersom den inte handlar om kriser eller rekord.

Men den kan bli en av de viktigaste nyheterna under de kommande åren. För kapplöpningen under 2000-talet kommer inte enbart att vinnas av dem som utvecklar den bästa tekniken, utan av dem som kan säkra de material som gör den möjlig.